När fantasin får plats vid bordet

Det är något speciellt med saker från barndomen. De kan vara helt vanliga när man ser på dem som vuxen, men samtidigt rymmer de en hel värld av minnen. För Emilie Helmstedt är ett av dessa minnen kopplat till hennes mormors porslin.

"Min mormor dukade alltid så vackert och omsorgsfullt med en servis med små bin och blommor på. Jag älskade det när hon kom in med faten med de små berättelserna på."

Det är en upplevelse som har fastnat hos henne – och som på sätt och vis har återkommit i arbetet med Hammershøi Kids, den nya barnserien som hon har skapat i samarbete med Kähler. För även om utgångspunkten är en klassisk porslinsservis är ambitionen inte bara att göra en mindre version för barn. Det handlar om att ge dem något att titta på, föreställa sig och prata om.

”För att barn ska få leka och skapa berättelser i produkterna. Jag tycker att historieberättande har en viktig plats, och jag hoppas att barn kan få sina egna berättelser ut av det.”

Det är ett tillvägagångssätt som på många sätt ligger mitt i prick för Emilie Helmstedt. Hennes modeuniversum är uppbyggt kring handmålade illustrationer, färger och berättelser, där naturen gång på gång är utgångspunkten för nya fantasivärldar. Men med Hammershøi Kids har hon varit tvungen att tänka på sin design i ett material som skiljer sig markant från det hon vanligtvis arbetar med.

Från textil till porslin

Helmstedt är först och främst modedesigner. Hennes design skapas vanligtvis på textil, där mönster kan röra sig med kroppen, och där materialet har en mjukhet och flexibilitet som porslin naturligtvis inte har.

Ändå upplever hon flera likheter mellan de två världarna.

”Det finns faktiskt många likheter. Jag gillar verkligen detaljnivån och jag är noga med att skapa kläder som folk kan bära länge. Det skulle jag också vilja skapa här; en uppsättning som skapar berättelser, och där både berättelserna och uppsättningen kan föras vidare.”

Tanken är inte att en barnuppsättning nödvändigtvis måste vara något man växer ifrån. Tvärtom har hon varit intresserad av balansen mellan att skapa något som talar till barn, och samtidigt har en kvalitet och ett uttryck som gör att vuxna också vill ha det på bordet.

Det är kanske också här hennes perspektiv som modedesigner blir intressant. Hon kommer inte från en tradition där funktionalitet nödvändigtvis står ensam. Hon är van vid att tänka i termer av helheter, detaljer, ytor och den berättelse som uppstår kring en produkt. Och det synsättet har hon tagit med sig in i porslinet.

”Jag gillar det när det finns massor av små detaljer att upptäcka. Man kan flytta bordet medan man äter. Vänd på det och se vad som händer på andra sidan. Vem bor i svampen? Är det den lilla flugan som är på väg någonstans?”

Det är en liten men viktig konfrontation med uppfattningen att barnprodukter först och främst ska vara enkla. Här blir detaljerna en inbjudan att dröja sig kvar lite längre.

På barnens villkor

Tanken om måltiden som mer än bara praktiskt har varit central i projektet.

För Emilie Helmstedt är bordet en plats där relationer skapas och samtal uppstår. Som mamma har den idén blivit ännu mer närvarande, men hon pekar också på något hon tror att vuxna lätt kan glömma: barns sätt att uppleva världen.

”Normalt sett när man sätter barn vid ett bord kanske de inte vill äta, de låter ifrån sig och så vidare. Här tycker jag att det är intressant att göra det på barnens villkor. De kan leka, tänka och skapa berättelser som kan leda till samtal vid bordet.”

Det är också därför hon inte vill definiera en specifik berättelse kring illustrationerna. De ska kunna utvecklas från barn till barn och från familj till familj.

Det är en form av design där användaren inte bara ska använda produkten, utan också bidra till att fullborda den.

Naturen som ett gemensamt språk

Emilie Helmstedts utgångspunkt har varit hennes välkända fascination för naturen. Hon arbetar intuitivt med det hon ser runt omkring sig – löv, moln, havet, växter och djur – och hon låter motiven utvecklas till ett universum där verklighet och fantasi flyter samman.

”Barnkammaren härrör från det vi gör i Helmstedt. Jag älskar att utforska naturen. Det handlar om att ge sig hän åt den, och det har vi gjort i hög grad här.”

Hos Hammershøi Kids avbildas inte naturen på ett naturalistiskt sätt. Den tolkas och görs till en scen för små berättelser. En groda kan ligga ner och sola, insekter rör sig runt och blommor och växter blir en del av ett större visuellt universum.

Samtidigt är det handmålade uttrycket viktigt. Det är en del av Emilie Helmstedts egen designprocess, där illustrationerna vanligtvis börjar som konstverk på papper innan de hittar vägen till kläderna. I samarbetet med Kähler är processen densamma i sin grundidé, men destinationen är annorlunda.

Och det har varit en del av fascinationen: att se vad hennes linje gör när den inte längre ligger på ett tygstycke, utan på en hård porslinsyta.

Minnen som blir nya minnen

Att hennes egen dotter Blå också har varit nära processen har gett samarbetet ytterligare en dimension. Hon är en viktig inspirationskälla för Emilie i allmänhet, men här har hennes omedelbara reaktion varit särskilt intressant.

”Hon är en stor inspiration i allt jag gör, men det har varit riktigt trevligt att höra hennes reaktion på setet – och viktigt att det ska kännas autentiskt som ett barnset.”

För Emilie är det just kopplingen mellan generationer som gör projektet intressant. Hennes egen mormors set har blivit ett barndomsminne. Nu hoppas hon att Hammershøi Kids kan hjälpa till att skapa nya.

”Vi har alla upplevelser och minnen från vår barndom. Vissa tar vi med oss ​​in i vår egen familj, och andra blir inbäddade i oss som små lager. Jag hoppas att barnen kan ta med sig något från detta.”

Med Hammershøi Kids har Kähler tagit de välbekanta formerna från Hammershøi-setet och anpassat dem för små händer. Koppen har två handtag, skålen en nedre kant och tallriken en hög kant, så designen fungerar i vardagen, där barn själva ska kunna gripa, äta och utforska.

Men funktionalitet är bara en del. Den andra ligger i upplevelsen.

För kanske är det inte så viktigt om barnet äter lite långsammare eftersom de är upptagna med en groda på kanten av tallriken. Kanske är det där designen börjar göra något mer. Att skapa ett ögonblick. En konversation. En liten berättelse. Och kanske ett nytt barndomsminne.