5 snabba till Matti Klenell, om inredningen till Nationalmuseums nya restaurang

Berätta lite om konceptet bakom NM& och hur du blev involverad från början.

Jag blev kontaktad av projektledaren Fredrik Eriksson för tre och ett halvt år sedan. Han var lite hemlig först men när vi sedan träffades berättade han om deras idé kring restaurangen, som vid det stadiet fortfarande var ganska skissartad. De ville skapa restaurangens inredning med hjälp av ett kollektiv, där man bjöd in svenska och nordiska formgivare och varumärken till att medverka. Dessutom skulle inredningen ha ett slags pedagogisk aspekt, och berätta om den process som finns bakom tillverkningen. Jag hade ganska nyligen avslutat ett projekt i Taiwan, A New Layer, tillsammans med Carina Seth Andersson, Stina Lövgren samt Gabriella Gustafsson och Mattias Ståhlbom från designstudion TAF. Vi var därmed en redan inarbetad grupp och jag föreslog att kollektivet kunde utgå från oss. Vilket Nationalmuseum accepterade.

Hur gick ni i kärngruppen tillväga med projektet?

I arbetet med A New Layer hade vi rest mycket tillsammans och samma metod plockade vi upp för NM&. Denna gång reste vi på hemmaplan, med syftet att fånga upp ett industrisverige i dåtid, nutid och framtid. Att resa tillsammans gör att arbetet blir kollektivt på ett annat sätt än om man jobbar på som vanligt hemma i Stockholm. Under långa tågresor till exempel har man tid att prata igenom saker, vilket ger upphov till ett gemensamt tankearbete. Efterhand som vi identifierade vad det var för föremål som behövdes började vi kontakta producenter och designers. Vissa hade vi samarbetat med tidigare. Andra kanske vi involverade mer för att vi var nyfikna på dem och deras arbete. Vi hade grundskisser klara men gav i övrigt ganska fria händer. Därefter fortsatte arbetet med varje enskild produkt i en konstant dialog. Från början ville vi ha med ännu fler formgivare, men det gick inte rent organisatoriskt. Som det är nu har vi varit 32 stycken – och ett bra team.

Vad är det ni har velat visa med designuttrycket för NM&?

Temat för NM& kretsar kring materialitet, processen bakom hantverket och handens beröring av de olika materialen, som finns med på ett subtilt sätt genom hela kollektionen. Nationalmuseum har ett uppdrag att utbilda. Därför var det essentiellt att lyfta fram också den undervisande eller lärande infallsvinkeln. Dessutom är det viktigt att diskutera kring närproducerat i Sverige idag och då är museet en bra plats att göra det på. Sedan tycker jag att det är spännande hur Nationalmuseum på det här sättet tar en aktiv del i svensk designhistoria, genom att skapa något eget och stå bakom en kollektion framtagen av etablerade formgivare och producenter. När det gäller färgsättning och uttryck ser man också en direkt koppling till de intryck vi fick under våra resor. Till exempel om man jämför den färdiga kollektionen med de inspirationsbilder vi tog under resornas gång.

Kan du ge exempel på hur processen och ”handens beröring” visar sig i de färdiga föremålen?

I ett av rummen hänger till exempel en ljuskrona i glas som består av 44 bitar skapade av olika formgivare. Glasenheterna har kvar karaktären av hur glaset ser ut när det bearbetas i hyttan. För att hänga upp dem har vi använt oss av gaffelliknande metallföremål som liknar dem man använder vid glasblåsning. Kronan är något av en centerpiece i kollektionen. Ett annat exempel är en korgstol som jag tog fram tillsammans med Larsson Korgmakare i Gamla Stan. Stolarna är tillverkade i rotting men istället för att bestämma mig för en enstaka flätningsteknik har jag fyllt på med prover av olika flätningar och låtit detta bli slutresultatet. Sedan finns det ett antal skåp bakom bardisken i matsalen, där dörrarna är tillverkade av använda tryckstockar. Tryckstockar förstörs normalt sett efter användning för att undvika kopiering, men här har vi använt dem, verktygen, som en färdig produkt istället.

Hur ser slutresultatet ut? Vad kan besökaren förvänta sig av Nationalmuseums nya restaurang?

Restaurangen är indelad i sex stycken delar, var och en med sin egen karaktär. Vi gav dem arbetsnamn som relaterade till konstnärlig verksamhet på olika sätt: Orangeriet, Ateljén, Verkstan, Glasbaren, Studion och Porträttsalen. Ytan är totalt sett omkring 550 kvadratmeter stor, med bland annat en 47 meter lång kafédel längs byggnadens ena kortsida. Sammanlagt har vi tagit fram cirka 80 nya produkter, vilket var mer än väntat när vi började men känns helt rätt i slutänden. Det kommer även att göras en katalog samt en bok om arbetet med kollektionen. Utvalda föremål kommer att säljas i Nationalmuseums butik och samtliga produkter ska ut på marknaden i någon form. Ingenting från NM& är designat exklusivt för museet. Några exempel på formgivare och producenter som vi har samarbetat med är Gense, Glass Factory, Iittala, Klässbols Linneväveri, Källemo, Massproductions, Note Designstudio, Skruf, String och Swedese. Restaurangen invigs den 13 oktober, tillsammans med resten av Nationalmuseum, som då har varit stängt i ungefär fem år.