5 snabba till Sophia Jansson, brorsdotter till Tove Jansson och konstnärlig chef för Moomin Characters

Vad innebär ditt arbete som konstnärlig chef på Moomin Characters?

Egentligen är jag inte så förtjust i titlar, men något måste man ju vara av administrativa skäl, och då låg konstnärlig chef närmast. Efter att Tove hade dött hjälpte jag min pappa med företaget, som konstnärlig assistent. Därefter blev jag konstnärlig chef när han dog. Jag var även VD under en period men det var inte riktigt mitt område så det överlåter jag nu åt min man, Roleff Kråkström, som tillträdde 2008. Mitt arbete är varierat men innebär på det stora hela att det är jag som har sista ordet visavi vad som ska ske med Toves kvarlåtenskap, i konstnärligt hänseende. Vi är flera som arbetar tillsammans, men i slutänden blir det jag som får besluta var gränserna går.

Vad är viktigt för dig och företaget i förvaltandet av Tove Janssons artistiska arv?

Det handlar i mångt och mycket om en balansgång mellan kommersiella aspekter och bevarande, kring hur och i vilka sammanhang Toves bilder får användas. Viktigt är att allting ska baseras på hennes originalteckningar samt grundläggande värderingar, som till exempel humanism, kärlek, tolerans, jämlikhet och respekt, men även saker som äventyr, lek och vänskap. Alltihop knyter an väl till våra nordiska demokratiska värdegrunder, men är ingen självklarhet i andra delar av världen, vilket gör detta extra aktuellt att lyfta fram. Därutöver är naturen ett centralt tema, inte minst havet, från sjögräs till sjöfart så att säga, som står väldigt nära Toves verk. Det är också havet, och närmare bestämt Östersjön, som vår jubileumskampanj är tillägnad. På senare tid arbetar vi allt mer målmedvetet med att kommunicera våra värderingar ännu tydligare utåt.

Hur var det att växa upp så nära Tove och hennes sagovärld?

Som barn uppfattade jag inte att det var något speciellt. Historierna tvingades aldrig på oss även om de alltid fanns där. Långt senare när jag analyserade min barndom har jag kommit fram till att vi i vår familj ofta gjorde saker på liknande sätt som Muminfamiljen. Jag hade en priviligierad uppväxt på det sättet att jag levde i en begåvad och kreativ familj, vilket gav en givande och positiv atmosfär, trots de motgångar som vi alla upplever då och då. Det är en attitydfråga i hur man närmar sig problem helt enkelt. Om en skål går sönder i Muminhuset till exempel, avfärdar de händelsen med att ”det var väl tur, det var ändå en så ful skål”.

Det sägs att du har inspirerat Tove till vissa av hennes karaktärer? Berätta mer.

Ja, det stämmer delvis. Det tydligaste exemplet är Sommarboken från 1972, en roman som handlar om flickan Sophia, hennes pappa och farmor. Sophia i boken är inspirerad av mig men historien är fiktiv och har även fått inspiration från Toves egen barndom. Jag tycker verkligen om Sophia! Jag skulle vilja vara henne, hon är en underbar liten figur. Men det viktigaste i boken är den fantastiska atmosfär som Tove bygger upp, med ön och relationen mellan flickan och farmodern. Det är ett privilegium för mig att kunna ha boken som en egen värld att dyka in i, tillbaka till min egen barndom. Och tillåta mig att där sväva mellan fantasi och verklighet. Det är det som bra böcker gör. De målar upp ett eget universum i huvudet, som blir ett tillägg till ditt liv. Därför är berättelser så viktiga, för att de tillåter dig att bli en del av dem.

Tack så mycket! Avslutningsvis, helt kort: vad är din förhoppning med #VÅRTHAV-kampanjen?

Jag, och mina kollegor med mig, hoppas bland annat på att sprida kännedom om Östersjöns problem och möjligheter. Vår förhoppning är att de som älskar Mumintrollen uppmärksammar vårt arbete och ”hoppar med på kälken”, som vi säger på finlandssvenska, för att bli en del av det.

Läs även vår artikel om Moomin Characters jubileum och kampanjen #VÅRTHAV.